Moderater och Folkpartister:
Har ganska likartad humor. Här är även ordvitsar mest
populära, följt av ironiska skämt.
Moderater skrattar helst tyst, medan
folkpartister oftast fnissar.

Knappast ironi. Jag tycker inte om humor.

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/socialdemokrater-fnissar-at-buskis-1.901727

Det bästa med sommaren måste vara

...när väskremmen etsar sig fast på huden som ett tydligt bevis på att man kan skifta nyans
...när man har liten grillkväll och de sista gästerna går hem nio timmar senare
...när man helt spontant har en kvällspicknick vid sjön
...när man efter en spontan picknick fortsätter med en film, somnar och misslyckas helt med att intellektuellt försöka analysera den i efterhand
...när man får sin gamla Ap-kollega på besök en hel helg, äter glass och fryser brasan av sig i en fruktansvärt kall sjö
...när man rastar hundarna, hör någon ropa från en brygga, träffar ett kärt gäng, frågar vad som görs och svaret blir "dricker öl, det är ju måndag"
...när man ska låsa på jobbet, kliver ut ur dörren och låter värmen slå en i ansiktet som en välkommen örfil
...när en "tidig dag på jobbet" innebär en start vid 10.00
...när glass är lika självklar för dagligt intag som proteiner och mineraler

Mänskliga mänskligheter och konsumerande konsumenter

Av någon anledning får jag alltid smålustiga kunder när jag är själv. Idag kom en dam in när jag var själv i butiken. Hon kom in, handlade, betalade, log mot mig och började stirra på min tröja. I egenskap av munter turist lät hon meningar bildas av de ord hon kunde på svenska. Sammanfattningsvis uttrycktes att jag var kvinnlig och för några minuter var jag så överväldigad över en benämning jag inte fått tidigare att jag lät bli att analysera. En stund senare slås jag av att hon samtidigt som hon säger "fint, kvinnligt, framhäver" har pekat på sin egen barm.

Fascinerande. "Kvinnlig barmar" och "ogifta ungkarlar".

Ytterligare några timmar senare förlorar jag humöret och hoppet om mänskligheten när en - förmodligen - nybliven körkortsägare kör runt på en bensinstation och dunkar Da Buzz. Da Buzz? Han kör sina föräldrars bil och dunkar Da Buzz. Da Buzz. Då är ju till och med jag med min Dolly Partonskiva fruktansvärt mycket coolare. Framför allt äldre.

Jag kanske inte bara förstår mig på de där 90-talisterna.

Integritetsbrott i dröm

Inatt drömde jag att jag var på firmafest. Okej, kan man tycka.
Inat drömde jag att jag var på firmafest med Pär Nuder. Okej, tror jag inte att någon tycker.

Pär Nuder? Vad gör han i min dröm? Vad gör vi på samma firmafest? Vad är det för firma? Hade jag nyttjat svordomar hade de passat in som jättebra utfyllnad av frågorna.

Sedan vaknade jag tacksamt nog, åkte till vårdcentralen och betalade - betalade - för att bli tömd på blod. Som att det inte räcker att betala för vården via skattestölden.

Man kan undra vad det hade kostat för mig som patient att ta blodprov på samma offentliga vårdcentral om organisationen var lika kass - dvs lika politikerstyrd - men utan skattefinansieringen. Det kostade 80 kronor idag - knappast en symbolisk summa.

19 juni

Det händer fortfarande att jag säger orden tyst för mig själv. Tyst för att ingen lyssnar till dem längre. Högt för att fortfarande få känna ordens innebörd som mer än en stilla tanke. Jag säger dem för att låta dem leva. Säger dem för att aldrig glömma. De vackraste orden, de viktigaste orden,

"Jag älskar dig, Omma."

Idag har det gått två år sedan du tog ditt sista andetag. Jag visste att jag skulle sakna dig, jag visste bara inte hur mycket.

Fortfarande samma skit

Det är ju sanslöst. Skrattretande framförallt. Det där porträttet i lokaltidningen när jag kom ut som stadens största nörd tyckte jag var mest uppseendeväckande i det faktum att jag uppenbarligen vill bli läkare. Men nej, folk kallar mig okunnig för att jag refererar till nazism och kommunism som "ungefär samma skit". Och nu har jag smärre hjärtklappning.

Okej, förlåt. Nazismen hittar lösningen i att skylla på judar. Kommunismen hittar lösningen i att skylla på kapitalister. Jag är fruktansvärt okunnig som inte tar hänsyn till detta i mitt å, sååå politiska uttalande.

Men jag tar inte tillbaka en sådan sak och jag står för det - för jag tycker det fortfarande. Det mest väsentliga när man säger sig stå för eller emot en ideologi - för mig - är hur den behandlar människor. Jag är ledsen om folk blir upprörda över att jag kallar nazism och kommunism för två skitideologier bara för att de dödar människor för att - inte ens lyckas - nå sitt drömsamhälle.

Jag refererar till ideologierna som skit för att de är så likartade att de hör hemma på samma ställe.

Om vårens filosofiikurs mest har gett mig mer frågor än svar - finns det en sak som jag bara har blivit mer säker i - och det är att ingen - ingen - har rätt att ta en annan människas liv.

Det kan folk få bli hur upprörda som helst över att jag tycker.

Som för att göra saken mer skrattretande finns det ytterligare en kommentar till artikeln.

Den tänker jag tolka som om någon ser mig som nördig nog för att inte förstå sociala relationer och därmed fäller en sarkastisk kommentar. Annars är det kortets dubbelhaka som har förfört Intresserad.

Elfte hemtentan ivägskickad

Nu. Nu. Nu har jag skickat in min sista hemtenta. 30 minuter innan senaste inlämningstid. Jag önskade till och med min professor glad sommar och kände mig fruktansvärt trevlig.

Nu. Nu. Nu börjar jag snart bli färdig med min att-göra-lista.

Nu. Nu. Nu är det min fjärde dag som 20-åring och det känns i lederna.

Yes, we can! Change!

När jag skulle fylla sex år var jag stressad. Jag visste ju att sexåringar var långa och rätt så mogna människor, de var inte som mig, de var större. När min sexårsdag närmade sig blev jag mer och mer konfunderad över hur Gud hade planerat få mig att leva upp till sexårsstatusen utan att ha ändrat något hos mig radikalt än. Han, om någon, borde ju vara stressad över att jag inte skulle hinna bli sex år innan min födelsedag, tänkte jag, och forsatte bekymras. Dagen före jag, på pappret, skulle klassas som ett år äldre genomskådade jag Guds plan. Det var ju rätt självklart, Han skulle fixa allt på natten och när jag vaknade skulle jag vara en riktig sexåring med alla egenskaper en sexåring har.

När jag vaknade morgonen därpå och insåg att jag inte hade växt med 20 centimeter och inte hade blivit mogen nog att våga de där sakerna sexåringar ska våga, var jag lite besviken. Men det gick över i samband med att jag fick tårta.

Idag gör jag min sista dag som tonåring och jag är helt inställd på att jag imorgon kommer att vakna finnfri. Det är ju klart att man måste ge även Gud en andra chans.

Och det finns det ju alltid tårta.

Dagens bästa förening

Vi hade möte med MUF Ulricehamn idag där vi bland annat utvärderade valet och valrörelsen.

Vår slutsats blev att vi är så fruktansvärt bra och att vi har all kapacitet att erövra världen. Dessutom är vi snygga.

Vi är det lokala ungdomsförbund som har synts mest i lokaltidningen. Vi är det enda politiska ungdomsförbund som har synts i lokaltidningen.
Vi har kampanjat på stan.
Vi har kampanjat på gymnasiet.
Vi har varit aktiva överallt.
M har ökat med mer än tre procentenheter lokalt.

Vi är helt enkelt bäst. Och ödmjuka.

http://www.youtube.com/watch?v=blbpn5riv2s

Dagen efter

Okej, det var inte tidernas bästa valresultat. Vi gick plus, men kunde och borde ha gått mer plus.

Idag har jag haft svullna ögon, sluddrande tal och inte varit i symbios med tiden någonstans. Men det har varit värt det, jag har haft en sjukt rolig valrörelse - fast i ärlighetens det kan bli rätt skönt med några lediga dagar nu.

Ibland - ibland - som för att effektivisera kan jag, när jag är själv hemma, knäppa upp byxknappen innan jag har kommit in på toaletten, men likväl är på väg dit. Det kanske inte är tidernas mest charmerande drag, men det är sanningen. Tills denna valrörelsen trodde jag att det var något jag endast gjorde hemma. Men nej, nu definierar mitt undermedvetna M-lokalen som tillräckligt mycket hemma för att en gång ha råkat göra samma sak där. En gång när jag var där själv. Det var skrämmande och jag valde i samma ögonblick som jag insåg mitt drag för att dricka kaffe och komma på andra tankar.

Två timmar in på gårdagens valvaka dog batteriet på min mobil. Det kändes som ett tecken.

Valrörelse ska uttryckas i bilder...

...och inte i text. Men jag har inte lagt in några foton på datorn än, så det blir några stycken ord istället.

Vissa påstår att svaret på allt finns i talet 42. Jag tror snarare på kaffe.

Idag har jag kommit ut som stadens nörd efter en dejt med lokaltidningen.
Idag har jag värvat tre nya medlemmar till Sveriges bästa frihetsrörelse.
Idag har jag gått omkring och nynnat på Bara Du.
Idag har jag misslyckats totalt med att uttala namnet på vår kroatvän från vårt systerparti som är dagarnas kampanjhjälp.

Igår ringde jag massa TM.
Igår sade jag hej då till mina kurskamrater och lovade facebookåterträffar.
Igår sade jag hej då till de forna dagarnas kampanjhjälp från Kroatien genom att vara kulturell nog att pussa på kinden.
Igår började jag dygnet med att titta på när kroatvännerna försökte få en grill att grilla.
Igår fortsatte jag dygnet med att äta grillad mat.
Igår vaknade jag efter tre timmars nattsömn för att åka till skolan.

Dagen dessförinnan kommer jag inte ens ihåg vad jag gjorde. Men det var kampanj. Det är alltid kampanj. Det är lite nördigt, men det är omåttligt roligt med valrörelse.

Dessutom är jag oerhört stolt är jag över att jag lyckades beskriva emotivismen men benämnde den som nihilism i ett arbete, vilket är sjukt fel. Men det är filosofi. Jag har uppenbarligen förstått metafysik enligt läraren och får VG. Det tänker jag skriva på mitt CV. Min hemtenta är adekvat.